Hon blev invald i landstinget vid valet 1948. Hon hade 1940 flyttat tillbaka till Mariehamn efter en 13-årig vistelse i Hangö. Vid hemkomsten engagerade hon sig i marthaföreningsarbetet och år 1949 följde hon sin fars fotspår och tog säte i Ålands landsting. Hennes främsta intresse var socialpolitik (de politiska insatserna beskrivs tämligen utförligt i K466-468). Hennes sista period i landstinget blev 1954-57, då hon också blev tilldelad en offentlig varning av talmanskonferensen efter att ha uttalat sig negativt om en tjänsteman som inte var i tillfälle att försvara sig. Hon var dock en kvinna som klarade hårda nappatag. Reprimanden hämmade henne föga och även senare gav hon frispråkigt luft åt sina åsikter. (K)