Han satt första gången som nämndeman vid tinget den 26 april 1666 och innehade sedan sysslan till sin död. - Vid tinget den 30 maj 1682 tillkännagav Johan Nilsson, som tidigare varit bonde på sitt fädernehemman i Asterholma men tvingats lämna gården till brorsonen Mårten Henriksson, att han erhållit landshövdingens tillstånd 21 sept 1681 att tillträda det förfallna kronohemman i Torsholma som gamle Tomas Mattsson tidigare åbott. Hemmanet omfattade 40 5/6 mark jord och var taxerat till 2/3 mantal. Hemmanet var i uselt skick. När det blev besiktigat fanns där inte ett dugligt hus på tomten, utan de som inte redan var kullfallna var så ruttna att ingen kunde nyttja dem. Någon skog till husbyggnad eller gärdesgårdar fanns inte i Brändö. Åkern kunde besås med 1/4 tunna utsäde och åkergårdarna till större delen odugliga och bestod av ruttna alklabbar. - Vid tinget den 27 maj 1689 förklarade Johan Nilsson i Torsholma att hans vilja var efter dess död skulle mågarna Henrik Pålsson och Mickel Mickelsson vara lika ägande till besittningen av det kronohemman i Torsholma, som Johan Nilsson bebor och som han mycket kostat på. Ingen av mågarna skulle ha makt att utan laglig orsak driva den andre från hemmanet, vilket dem till efterrättelse antecknades. - Hösten 1697 drabbades Johan Nilsson av vådeld. En stuga med tak och halva väggarna samt ett segel förstördes och skadan värderas till 30 daler kopparmynt. Vid tinget den 10 febr 1698 tilldömdes han brandstod av bönderna i Föglö och Kumlinge socknar med annexen Brändö och Kökar. - Johan Nilsson satt som nämndeman i tinget ännu 27-28 sept 1699 och säkert också den 7-9 maj 1700 (fast han då felaktigt kallas Johan Henriksson). - Vid prostvisitationen i Brändö den 15 febr 1699 klagade Johan Nilsson över sin måg Mickel Mickelsson att denne inte uppförde sig väl utan betog svärfadern "den rätt han äger som en fader i huset, (lik)som den lydnad med vilken Mickel borde vara honom förbunden". Mickel var inte närvarande vid visitationen, eftersom han kommit hem sent på natten från båtsmansskrivningen i Kumlinge. Saken bedömdes dock som så viktig, att reste och hämtade honom. Mickel ursäktade sig med att att svärfadern "är mycket grannräknande och otålig i det som icke är av värde", vilket ibland medförde "något olåt". De övriga närvarande intygade att detta var korrekt. De uppmanades att följa kyrkoordningen - annars skulle de bli anmälda till konsistoriet.

Gift med
Margareta Mårtensdotter, född 1620. Bosatt i Torsholma, Brändö sn. (domb,mtl).